LarryStylinsonFan.blogg.se

Jag hade insett vad jag känt för honom redan vid X factor.

Jag hade känt det redan första gången vi möttes, inne på toaletterna. Jag hade inte accepterat det förrän liveshowen vecka 7. Jag hade känslor för Louis Tomlinson. Jag var kär i en kille.

Det hade gått bra. Jag hade lyckats dölja mina känslor. Louis var exakt den jag behövde. Det hade bara klickat till mellan oss direkt. Ingen av de andra killarna i bandet hade så starka band med varandra som jag och Louis hade. Han var alltid där för mig. Jag var där för honom. Och ibland hade jag till och med börjat hoppats att han kanske kände något liknande för mig. Han var min... tja, min själsfrände.

Som sagt, allt hade varit väldigt bra.

Tills han kommit hem en dag med en tjej och presenterat henne som sin nya flickvän - Eleanor Fucking Calder.

- Hazza?

- Jag är i köket.

Jag log för mig själv. Louis var hemma.

Det var alltid de stora ljuspunkterna på mina dagar. Att få vara med Louis - det fanns nog inget jag hellre skulle göra.

Han kom in i köket. Jag vände leende upp ansiktet mot honom, men stelnade sedan till i det leendet, oförmögen att röra en muskel.

Han hade någon med sig.

Hon hade brunt, långt, smålockigt hår, stora ögon, fylliga läppar och en slank kropp. Som en modell.

- Det här är Eleanor Calder.

Jag svalde en gång och nickade. Min blick fastnade på hans arm. Som han hade runt hennes midja.

- Trevligt att träffas, Eleanor, sa jag och pressade fram ett väldigt ansträngt leende. Hon hälsade leende tillbaka.

Jag betraktade Louis, som betraktade henne - och blicken i hans ögon blev för mycket för mig.

Den utstrålade kärlek.

Kärlek mot Eleanor.

Och jag hade så förtvivlat önskat de senaste två åren att det var på mig han skulle kolla sådär.

- Uhm, om ni ursäktar mig, mumlade jag och gick in till mitt rum.

Jag satte mig ner på sängen och drog upp knäna mot magen. Jag lutade huvudet mot knäna och suckade.

Okej. Då var det väl officiellt, antar jag.

Louis Tomlinson är helt straight och gillar inte mig på något annat sätt än som sin bästa vän. Nu skulle det bli så mycket svårare att hålla tillbaka känslorna. Med Eleanor i närheten. Hur dum får man vara? Hur realistiskt skulle det vara egentligen? Louis, kär i mig? Jag behövde terapi av något slag.

Jag kände ett... inte ett hat, men ett starkt ogillande mot Eleanor Calder. Hon förtjänade det inte - men jag kunde inte låta bli. Det kändes som att hon stal Louis. Tog honom ifrån mig.

Hon hade förstört det jag mest av allt, någonsin, velat ha.

Tårarna brände bakom ögonlocken.

(Jag äger ingenting!)